Basketsporten har genomgått en betydande modernisering de senaste åren, särskilt i mittpositionen. Denna omvandling har drivits av NBA:s analysrörelse och dess förmåga att identifiera topptalanger från hela världen. Det traditionella tillvägagångssättet att fylla bänken med stora men begränsade sjufotare har gett vika för en ny era av mångsidiga spelare som utmärker sig i både offensiv och försvar.
Under Shaquille O'Neal-eran fokuserade lagen på att bromsa den dominerande mitten genom att fylla sina listor med spelare som kunde matcha hans storlek och styrka. Men även efter Shaqs prime, fortsatte strategin att förlita sig på stora men begränsade spelare. Dessa spelare hade anständiga returhastigheter men saknade offensiv talang och fothastighet att försvara i rymden.
Basketbollens tempo och rymdutveckling, tillsammans med framväxten av spelare som Stephen Curry och Damian Lillard, har revolutionerat spelet. Den ökade tonvikten på trepunktsskytte och ineffektiviteten i efterspel har lett till en förskjutning i spelschemats uppbyggnad. Lag prioriterar nu backskyttar och spelframfallare som kan sträcka ut banan och skapa mellanrum.
Spelare på framsidan förväntas nu ha trepunktsskytteförmågor som liknar deras motsvarigheter på baksidan. Även om det har funnits enstaka talanger tidigare, som Bill Laimbeer och Raef LaFrentz, som kunde skjuta utifrån, ansågs de vara anomalier. Idag har förmågan att skjuta bortom bågen blivit normen för centra.
Trots betoningen på trepunktsskytte finns det fortfarande relativt få högkvalitativa stretchfemmor i NBA. Spelare som Brook Lopez och Karl-Anthony Towns har satt riktmärket för positionen, men många centrar kämpar för att utmärka sig på detta område.
Även om det är värdefullt att skjuta utifrån, måste moderna centers också briljera defensivt. Att skydda färgen och bevaka i rymden är avgörande färdigheter för center i dagens spel. NBA har inte eliminerat stora män; det har eliminerat underkvalificerade stora män. Fokus ligger nu på att hitta center som kan bidra på båda sidor av banan.
Mark Williams, ett ungt center, är ett utmärkt exempel på det moderna centret. Även om han kanske inte har fått Rookie of the Year-röster, visade hans prestation under andra halvan av sin rookiesäsong hans potential. Williams snittade en dubbeldubbel och visade sin förmåga att göra mål effektivt.
Williams är inte bara ett offensivt hot; han är också en exceptionell försvarare. Hans närvaro inne på banan avskräcker motståndare från att attackera korgen, och hans rena, vertikala tävlingar är ett bevis på hans coachning och skicklighet. Williams har spelat en betydande roll i Charlotte Hornets förbättrade försvar.
Offensivt kanske Williams inte har ett hoppskott, men hans rörlighet och kroppslighet tillåter honom att utmärka sig i pick-and-roll. Hans koppling till LaMelo Ball har redan visat sig vara en potent kombination. Samtidigt som att lägga till skytte till hans repertoar skulle förbättra hans offensiva spel, är Williams redan en värdefull tillgång.
Williams defensiva förmågor bör inte förbises. Under ledning av den defensivt sinnade tränaren Steve Clifford har Williams potential att bli en av ligans bästa inre försvarare. När hans färdigheter fortsätter att utvecklas skulle det inte vara förvånande att se Williams få erkännande i det alldefensiva laget.
Utvecklingen av mittpositionen i basket har förändrat hur lagen bygger upp sina listor. Betoningen på skytte och försvar har lett till framväxten av mångsidiga centers som Mark Williams. När spelet fortsätter att utvecklas kommer spelare som Williams att spela en avgörande roll i att forma basketens framtid.
